”Hej Kajsa,

Jag svarar i ett öppet brev eftersom jag i affekt slängde ut en arg post på twitter och att det är rimligt att jag då får utveckla mina synpunkter på din artikel. Jag ber om ursäkt för mina hårda ord i den första posten där jag ångrade mig ganska snart och tog bort posten.

—-

Jag gick glatt och köpte Kvällsposten eftersom jag såg fram emot att läsa en artikel om campet. Inför läsningen kände jag en viss upprymdhet efter campet. Läste artikeln och postade därefter snabbt – jag kände inte alls igen mig i din beskrivning.

När jag berättar för mina vänner vad som hände på sswc och vad jag lärde mig har jag sagt: kanske inte så mycket nytt (på de sessioner jag gick). Däremot flera intressanta diskussioner, trådar som nystades och framförallt, att det var roligt att träffa alla dessa entusiastiska människor som delar ett intresse för sociala medier. Många som jag sedan tidigare känner genom mikrobloggar och bloggar och som jag nu fick möjlighet att träffa i den så kallade ”verkligheten” för första gången.

Jag är tveksam till om sociala medier kommer revolutionera mediekulturen på ett så genomgripande sätt som många av de häftigaste brandtalarna menar. (Jo, det kommer de att göra, men det kommer ta tid.) Det är mycket som står och kanske ska stå emellan. Viss tröghet kan vara bra. Jag skulle vara försiktig med att dra paralleller till Gutenberg, men det uppfattade jag att Tomas sa mer eller mindre skämtsamt. Precis som hashtaggen var ett skämt för att visa hur nördigt det var.

Sen finns tydliga demokratiska och definitivt sociala styrkor med sociala medier, det ser vi dagligen exempel på. Men faktum är att det gäller de som är på nätet och förstår hur det funkar. Vad händer med de andra? De som står utanför grupperna ”webentreprenörer, journalister, kodknackare och bloggare som alla ligger i framkant när det gäller tankar kring den nya digitala världen.” Det är en viktig fråga som du ställer i artikeln och en diskussion som lyfts då och då men som kanske måste tas på ännu större allvar.

—

I de diskussioner och samtal jag var med tycker jag att det fanns stor distans och att alla (de flesta hoppas jag) deltagarna inte ser sig som särskilt speciella. Inte mer speciella än fans, nördar och eller eldsjälar inom andra områden – dvs inte mer speciella än hur de flesta människor vill bli sedda. Det möjligt att det finns inslag av halleluja och halleluja-moments i vissa anföranden och posterna som kom ut från sswc men det är väl också inte helt ovanligt.

—-

—

Jag tycker jag i likhet med dig (om jag förstår texten rätt) att Geek Girl är ett bra initiativ.

—

Och jag håller inte med om att någon tid slösades. Det är i så fall upp till var och en av deltagarna att avgöra om deras tid ödades i någon av sessionerna, men så länge majoriteten i en session tyckte det var intressant tyder det mest på den som var missnöjd hamnat fel. Att göra bedömningen kräver att man var på plats och med intresse för frågan. Många av dem jag träffade uppfattar jag minst lika mycket som doers som teoretiker.

Jag tycker också att Anders Mildner i sitt kvällstal satte sociala medier i perspektiv – ett perspektiv som jag tror de flesta delar.