Inspirerad av Mymlans musikutmaning fortsätter jag på temat ”12″ och nu med tolv filmer som bidragit till att skapa det jag kallar jag. 

Trodde det skulle vara enklare än musikuppgiften, men icke. Det lätt att halka in på bästa filmer jag sett, och inser att listan trots allt blir en samling många bra filmer som jag tror har satt avtryck. Det finns förmodligen många sämre filmer som satt djupare spår, men det får bli en annan lista. 

Jag sammanställde listan mest för mig själv, men det skulle vara kul att få se andras! Så utmaningen formuleras ungefär på samma sätt som Mymlans musikuppgift: Det behöver inte vara de tolv bästa filmerna, eller ens de tolv du sett på mest, men det ska vara tolv filmer som säger något om din person eller ditt liv.

Nu kör vi, i bokstavsordning:

1. Angel Heart (Alan Parker)

Allan Parker har gjort åtskilliga filmer som kunde ha platsat på listan, The Wall, Birdy , Mississippi brinner är några. Angel Heart är Mickey Rourkes bästa film. Började röka Camel utan filter efter den här filmen. Jag upptäckte Rourke något år tidigare, i Coppolas Rumble Fish från 1983. Trevor Jones soundtrack rekommenderas.  

2. Betty Blue – Jean-Jacques Beineix

En kultfilm från mitten av 1980-talet. Jag var förälskad i berättelsen och Beatrice Dalle och tågluffade ner till Frankrike flera år i rad i hopp om att få träffa henne.  

3. Blade Runner – Ridley Scott

Behöver inte säga så mycket om Blade Runner. Ridley Scott har gjort många sevärde filmer såsom Gladiator och Thelma and Louise, men han har aldrig nått upp till samma höjd han gjorde med Blade Runner. State of the Art dystopisk science fiction. 

4. Down By Law – Jim Jarmush

Första Jarmushfilmen jag såg var Permanent Vacation. Det är möjligt att jag efter ha sett den slösade bort minst ett år av mitt liv på att inte göra någonting speciellt. Hur som helst är det skön stämning i Jarmush filmer. Roberto Benigni var också med i kortfilmen Coffee and Cigarettes.  

5. Europa – Lars von Trier

Det kunde lika gärna ha varit någon annan av Triers många filmer, men Europa var den första jag såg och bildspråket är enastående. Klippet är från inledningen där en röst som tillhör Max von Sydow för oss in i Europas hjärta strax efter andra världskriget. Max von Sydow lär har legat på rygg för att rösten skulle hamna rätt. Ernst-Hugo Järegård gör en djävulsk konduktör som jag väntar på varje gång jag åker nattåg. 

6. Gå och se – Elem Klimov

Förmodligen världens bästa krigsskildring som fungerar 100 procent avskräckande om man nu råkat hamna i tvivel. 

7. Offret - Andrej Tarkovskij

Offret handlar om Alexander som är journalist och före detta skådespelare och filosof som offrar allt han äger för att det ska bli fred. Jag fick svårt att välja mellan alla fina scener jag hittade på YouTube så det blev hela tre. Det är en långsam film men bättre kan det inte bli. Varje scen är ett mästerverk. Så här skrev Ingmar Bergman i Laterna Magica om Tarkovskij:

När film inte är dokument är den dröm. Därför är Tarkovskij den störste av alla. Han rör sig med självklarhet i drömmarnas rum, han förklarar inte, vad skulle han för resten förklara? Han är skådare, som förmått iscensätta sina visioner i det tyngsta men också villigaste av alla medier. Jag har hela mitt liv bultat på dörren till de rum där han rör sig så självklart. Bara någon gång har jag lyckats smyga mig in. 

I den här japanska trailern ingår en av nyckelscenerna. På Alexanders födelsedag är familjen samlad i vardagsrummet. Vi hör ett svagt muller och huset börjar vibrera. Vinglas på en bricka slås  mot varandra. Plötsligt flyger tunga stridsplan in över huset. 

Slutscenen!

8. Seven – David Finch

Seven är film som följt mig. Det är en intelligent berättad thriller med ett kanske oväntat slut. Ännu en dystopi i tolvan. (Bubblare: När lammen tystnar)

9. The Tenant  - Roman Polanski

En av Polanskis minst kända filmer är den som bäst förmedlar Polanskistämning. Undrar vad grannen har för sig ikväll?

10. 2001 – Stanley Kubrick

Stanley Kubricks underbara 2001 är tillsammans med Tarkovskijs version av Lems Solaris (1972) den bästa sf-film som gjorts. 

11. Utvandrarna – Jan Troell

Monika Zetterlund var även en fantastisk skådespelare. 

12. Wild at Heart – David Lynch

Hade kunnat välja någon annan Lynch-film. Det finns många bra. Elefantmannen som var den första filmen med femtonårsgräns jag såg på bio. Jag var bara tolv eller tretton när den gick upp men övertygade vakten att det var lugnt. Och Blue Velvet med Dennis Hoppers i högform något år senare. 

Men: Wild att Heart är outstanding! Nicolas Cage och Laura Dern kunde festa state of the art. 

That’s all folks!
—
Tips: NY Times The Best 1,000 Movies Ever Made