De första två veckorna i juni reste jag till Hongkong och Shanghai på en kombinerad affärs- och turistresa. Det var mitt första besök i Kina. I Shanghai fick jag under tio dagar förmånen att bo som ”utbytesstudent” hos en kinesisk familj.

Shanghai unplugged

Från början hade jag tänkt göra en digital resa i Kina. Att rapportera på webben i realtid från landet som filtrerar Google. Landet som blockerar Facebook och Twitter.

Det hade inte varit några större problem att vara uppkopplad. De flesta plattformar fungerar, utom de nämnda. Men när jag väl befann mig på plats var mötet så överväldigande och intensivt att det hade känts fel att lägga tid på att kommunicera mer eller mindre i realtid via webben. Idag är jag tacksam att det blev en, i stort sett, unplugged resa. Jag tror inte att det är möjligt att vara fullt närvarande i mötet om du samtidigt ska dokumentera vad du ser och upplever. Var sak har sin tid.

Gula febern

Visst finns det stora utmaningar när man närmar sig Kina. En hierarkisk, patriarkal diktatur där mänskliga rättigheter kränks. Utbredd korruption och stora sociala och ekonomiska klyftor. Klyftor som behöver överbryggas om landet ska få den utveckling som många hoppas på. Andra problem handlar om miljöbelastningen som följer med ökad industrialisering, urbanisering och konsumtion. Detta är jag medveten om.

Det hindrar mig inte från att ha blivit överförtjust och förälskad i mycket av det jag såg och trodde mig se i Hongkong och framförallt Shanghai. Något som jag menar vi i vår del av världen har mycket att lära från.

Tyst farväl till barnen

Inför resan kände jag både oro och nyfikenhet för vad mitt möte skulle innebära. Det var också en lång flygresa, och eftersom jag alltid räknar med det värsta när jag flyger, tog jag som vanligt ett tyst farväl till barnen, familjen, vännerna och försökte uttrycka någon slags tacksamhet för det som blev mitt liv.

Men jag tog mig till Peking, Hongkong, Shanghai och tillbaka, dessutom med rikare erfarenheter, vilka jag är tacksamma att jag har fått med mig hem.

Skog är värdefullare än guld

Det är förvånansvärt få kineser som förstår engelska även i metropoler som Hongkong och Shanghai. Jag tyckte det var generande att försöka närma mig en främmande kultur utan att kunna mer än Ni hao. För att kompensera min språkliga brist hade jag skaffat ett kinesiskt namn, 林优金 (lin you jin) eller Mr. Lin[d] (Herr Skog). Ett vackert namn tyckte jag. Lin you jin betyder ungefär skog är värdefullare än guld. En kompis på stora banken blev så förtjust i namnet att han kastade om orden och gjorde det till sitt: jin you lin. Det var bra för honom.

Ett kinesiskt namn uppskattas många gånger av kineser. Har du ett kinesiskt namn och kan grundläggande fraser kan du komma ganska långt i dina kinesiska relationer.

Vardagsgudar

Religiositeten var betydligt mer närvarande än vad jag föreställt mig. Även om det inte är en i alla lägen artikulerad religion, så tror jag att religionen är av stor betydelse för många kineser. Kanske är det inte annorlunda än hur kristendomen har påverkat vår kultur och våra traditioner, men jag tror att religionen är betydligt mer närvarande i kinesernas vardag, hur de fattar sina beslut och gör sina vägval, än vad kristendomen är för oss.

I de buddhistiska tempel jag besökte bad många kineser till gudarna. Det finns gott om buddhistiska gudar, alla med sina attribut. En favorit är Guang Gong som var general och levde 160-219. Sedan några hundra år räknas han till gudarna. Även jag brände rökelse för att hedra gudarna. Ett av templen var nybyggt. Det gamla templet som var flera hundra år hade rivits ner. Barbari kanske vi säger. Men inte buddhisterna. För dem var det gamla templet förbrukat. Gudarna, munkarna och besökarna är värda något nytt – fyllt med ny energi.

Resan gav många goda möten och sammanträffanden som vi ofta förklarar med slumpen, men som kineser jag talade med förklarade med att jag hade besökt och visat vördnad vid tempel och pagoder.

Den andra religionen som påverkar vardagslivet är konfucianismen. Många kineser organiserar sina liv efter konfucianismens tradition. Det innebär, förenklat, att man strävar efter balans i livets olika skeden. Strävan efter balans går igen i hur kinesen tar hand om sin kropp. Kroppen betraktas som ett ekosystem (min tolkning) i ett större system.

Varje ålder har sina utmaningar

Det brukar sägas att inom konfucianismen visar man vördnad för de äldre. Inom konfucianismen organiseras livet i olika faser. Det betyder att varje ålder har sina utmaningar och sina kvaliteter. Det kan vara att ungdomen kännetecknas av utbildning och av att upptäcka kärleken. Därefter en fas för att göra karriär, få en position, gift sig och få barn. När man blir äldre får konsterna större utrymme. Jag mötte äldre människor som hade börjat måla, fotografera eller fördjupa sig ett instrument. Samtidigt såg jag många äldre, inte minst män, som färgade håret.

Baklängesgång och Tai chi på solstickigt The Bund

Jag besökte The Bund en tidig morgon vid sex, när kineser i olika åldrar samlades för gemensamma tai chi-övningar. Barn och ungdomar flög med drakar. Solen gick upp bakom skyskraporna i Pudong. Äldre gick baklänges och klappade taktfast med kupade händer. Att gå baklänges sägs vara bra för att träna balansen och att klappa händerna samtidigt är bra för simultankapaciteten. Även dagtid kunde man se äldre gå baklänges och klappa – ibland till och med iklädda pyjamas. Det var magiskt att se stora grupper som rör sig synkroniserat genom solstickigt morgondis på kajpromenaden The Bund.

Vårda din kropp

Jag ville få en tatuering gjord i Shanghai. En kinesisk drake som slingrade sig upp från underarmen mot axeln. Shanghai var en stad jag associerade med pirater och sjömän, och således tatueringar. Jag fick veta att det visst finns tatuerare i Shanghai, men att många kineser är negativa till tatueringar. Du har fått din kropp, ditt tempel. Då ska du på alla sätt vårda kroppen. Även huden. Låta den vara så som du blev född med den.

Att kroppsvård är centralt i den kinesiska kulturen är massagen ett tecken på. Det finns massageinrättningar i så gott som varje kvarter. Du kan välja mellan åtskilliga massageformer med eller utan oljor. En fotmassage i Shanghai kostar från 30-40 yen (motsvarande i svenska). Fotmassage är för övrigt är en förbisedd och betraktas ofta som något tveksam massage i Sverige. Varför? Det finns inget bättre än en fotmassage efter en tuff arbetsdag eller lång promenad, eller för att kurera bakfyllan. Fötterna sägs ha kontakt med kroppens olika organ och fotmassage kan påverka långt mer än bara fötterna.

Ät maneter och grishjärna!

Shanghai-köket påminner om det som min farmor stod för. Det är mycket långkokt mat och grönsaker. Maten i Shanghai känns hälsosam även om det finns en del friterat. Kineser verkar ha en tradition för att ta hand om djurens alla delar i matlagningen. I Shanghai kokas det buljong på ben och märg. I köket tar man hand om inälvorna och djurets olika beståndsdelar. Jag fick själv möjligheten att prova annorlunda rätter såsom grishjärna, anktungor (ett helt fat med anktungor inklusive svalg), marinerade maneter och de obligatoriska friterade kycklingfötterna.

Jag tycker det är tilltalande hur kineserna tar tillvara på hela djuret och tror att det skapar ökad förståelse och förhoppningsvis vördnad för djuret. I vårt svenska kök blir det mer och mer benfritt och malt, och jag har träffat personer i min egen ålder i här som står handfallna när de blir ombedda att tillaga en hel kyckling. Tänk sen att plocka den, rensa den, tillaga den, och sen ta hand om det som många betraktar som skrov och rester.

Kalla drycker dåliga för systemet

Kalla drycker är det bara turister och expats som dricker. Drycker serveras ljumma eller varma. Även vid affärsmöten blir man serverad vatten som är rumstempererat eller varmare. Till måltider serveras te. Kalla drycker anses påverka matsmältning och kropp negativt.

Den sociala hot potten

Måltiden är utpräglat social och bokstavligt talat en gemensam angelägenhet. Man sitter ofta runt en stor gryta med en eller flera buljongavdelningar (hot pot). Man bereder eller beställer de ingredienser och rätter man vill äta. Under måltiden sker ett ständigt utbyte av rätter mellan gästerna. Rätt vad det är har någon lagt en matbit i din risskål.

Naturmedicin vardagsmat

Vi var också inne i butiker där man kunde köpa naturmediciner. De ser ut som vilket svenskt apotek som helst och kunde ligga på fina gatan granne med exklusiva varumärken. Naturläkemedel används sannolikt mer än den västerländska medicinen. Det är mer eller mindre identifierbara växter och djur som utgör medicinerna. Det finns många medicinalörter som vi känner igen och som är accepterade även i vår del av världen, men även en hel del märkliga kurer såsom torkade moderkakor och ödlor. En kvinna berättade att om man besöker en läkare och behöver behandling får man i första hand goda råd och naturmedicin. I andra hand läkemedel som vi känner dem som komplement eller senare i behandlingen.

Världsbilden förändras

Jag tycker det är intressant att när jag, även innan min Kinaresa kom på tal, frågar dottern E8 vart i världen hon helst vill åka så svar svarar hon: ”Till Kina eller Japan”. När jag frågar varför, svarar hon att de har så fina figurer och bilder i Kina och Japan. ”Anime”. När jag var liten på 1970-1980-talet svarade jag som default USA. Det berodde till stor del på filmer och i synnerhet Disney. Idag ritas kartan om.

I Kina såg jag en historieskrivning och kultur som är tusentals år äldre än vår, med traditioner och världsuppfattningar som lever vidare, som står emot och överlever krig och konflikter, varierande statsskick och kulturrevolutioner. Jag tror att det är livet i balans som kommer att segra på lång sikt, och jag menar att vi i vår del av världen har åtskilligt att lära och inspireras av från kinesernas kultur och livshållning.

Jag längtar redan tillbaka och har satt mig för att lära mig mer kinesiska i höst. Även min dotter E8 vill lära sig kinesiska, så det kan bli att vi går tillsammans.

Jag vill rikta stor tacksamhet till Yiting, Anders och Kasper för er gästfrihet och att ni tog mig med in i er kinesiska värld.

/ Joakim, 林优金

Apocalypse Now – Francis Ford Coppola

A Clockwork Orange - Stanley Kubrick

Birdy – Alan Parker

Brazil – Terry Gilliam

Jag är mycket förtjust i Terry Gilliam. Gillar filmer som Time Bandits och Baron Münchhausen. Brazil var en svart dystopisk satir och filmen har tydliga paralleller till Orwells 1984, Kafkas Processen, Blade Runner, kanske Mad Max och Monty Python så klart. De Niro som rörmockare utanför lagen är lysande. 

The Deer Hunter (1978) 

Der Himmel über Berlin – Wim Wenders

Peter Falk och Bruno Ganz briljerar. Det är skön stämning i filmen. 

Jean de Florette

Ännu en fransk film som jag tog med mig i tågluffarbagaget på jakt efter kärleken och människans ursprung. 

The Last Temptation of Christ – Martin Scorsese

La vita è bella – Roberto Benigni

Hade nästan glömt bort Roberto Benigni när så La vita è bella kom på bio för drygt tio år sedan. Vackert!

Mandomsprovet - Mike Nichols

Modstrilogin – Stefan Jarl

Stefan Jarls mästerdokumentär om Kenta och Stoffe. Så mycket mer än en skildring av deras levnadsöden. En trilogi alla ungdomar borde se. När jag jobbade som lärare visade jag den några gånger. Den tar. 

Persona – Bergman

The Shining – Stanley Kubrick

Smultronstället – Ingmar Bergman

Bästa drömscenen. Jag älskar Victor Sjöström.  Jag hade sett flera Bergman-filmer för Smultronstället, men det var först med denna film som jag såg hans storhet. 

Inspirerad av Mymlans musikutmaning fortsätter jag på temat ”12″ och nu med tolv filmer som bidragit till att skapa det jag kallar jag. 

Trodde det skulle vara enklare än musikuppgiften, men icke. Det lätt att halka in på bästa filmer jag sett, och inser att listan trots allt blir en samling många bra filmer som jag tror har satt avtryck. Det finns förmodligen många sämre filmer som satt djupare spår, men det får bli en annan lista. 

Jag sammanställde listan mest för mig själv, men det skulle vara kul att få se andras! Så utmaningen formuleras ungefär på samma sätt som Mymlans musikuppgift: Det behöver inte vara de tolv bästa filmerna, eller ens de tolv du sett på mest, men det ska vara tolv filmer som säger något om din person eller ditt liv.

Nu kör vi, i bokstavsordning:

1. Angel Heart (Alan Parker)

Allan Parker har gjort åtskilliga filmer som kunde ha platsat på listan, The Wall, Birdy , Mississippi brinner är några. Angel Heart är Mickey Rourkes bästa film. Började röka Camel utan filter efter den här filmen. Jag upptäckte Rourke något år tidigare, i Coppolas Rumble Fish från 1983. Trevor Jones soundtrack rekommenderas.  

2. Betty Blue – Jean-Jacques Beineix

En kultfilm från mitten av 1980-talet. Jag var förälskad i berättelsen och Beatrice Dalle och tågluffade ner till Frankrike flera år i rad i hopp om att få träffa henne.  

3. Blade Runner – Ridley Scott

Behöver inte säga så mycket om Blade Runner. Ridley Scott har gjort många sevärde filmer såsom Gladiator och Thelma and Louise, men han har aldrig nått upp till samma höjd han gjorde med Blade Runner. State of the Art dystopisk science fiction. 

4. Down By Law – Jim Jarmush

Första Jarmushfilmen jag såg var Permanent Vacation. Det är möjligt att jag efter ha sett den slösade bort minst ett år av mitt liv på att inte göra någonting speciellt. Hur som helst är det skön stämning i Jarmush filmer. Roberto Benigni var också med i kortfilmen Coffee and Cigarettes.  

5. Europa – Lars von Trier

Det kunde lika gärna ha varit någon annan av Triers många filmer, men Europa var den första jag såg och bildspråket är enastående. Klippet är från inledningen där en röst som tillhör Max von Sydow för oss in i Europas hjärta strax efter andra världskriget. Max von Sydow lär har legat på rygg för att rösten skulle hamna rätt. Ernst-Hugo Järegård gör en djävulsk konduktör som jag väntar på varje gång jag åker nattåg. 

6. Gå och se – Elem Klimov

Förmodligen världens bästa krigsskildring som fungerar 100 procent avskräckande om man nu råkat hamna i tvivel. 

7. Offret - Andrej Tarkovskij

Offret handlar om Alexander som är journalist och före detta skådespelare och filosof som offrar allt han äger för att det ska bli fred. Jag fick svårt att välja mellan alla fina scener jag hittade på YouTube så det blev hela tre. Det är en långsam film men bättre kan det inte bli. Varje scen är ett mästerverk. Så här skrev Ingmar Bergman i Laterna Magica om Tarkovskij:

När film inte är dokument är den dröm. Därför är Tarkovskij den störste av alla. Han rör sig med självklarhet i drömmarnas rum, han förklarar inte, vad skulle han för resten förklara? Han är skådare, som förmått iscensätta sina visioner i det tyngsta men också villigaste av alla medier. Jag har hela mitt liv bultat på dörren till de rum där han rör sig så självklart. Bara någon gång har jag lyckats smyga mig in. 

I den här japanska trailern ingår en av nyckelscenerna. På Alexanders födelsedag är familjen samlad i vardagsrummet. Vi hör ett svagt muller och huset börjar vibrera. Vinglas på en bricka slås  mot varandra. Plötsligt flyger tunga stridsplan in över huset. 

Slutscenen!

8. Seven – David Finch

Seven är film som följt mig. Det är en intelligent berättad thriller med ett kanske oväntat slut. Ännu en dystopi i tolvan. (Bubblare: När lammen tystnar)

9. The Tenant  - Roman Polanski

En av Polanskis minst kända filmer är den som bäst förmedlar Polanskistämning. Undrar vad grannen har för sig ikväll?

10. 2001 – Stanley Kubrick

Stanley Kubricks underbara 2001 är tillsammans med Tarkovskijs version av Lems Solaris (1972) den bästa sf-film som gjorts. 

11. Utvandrarna – Jan Troell

Monika Zetterlund var även en fantastisk skådespelare. 

12. Wild at Heart – David Lynch

Hade kunnat välja någon annan Lynch-film. Det finns många bra. Elefantmannen som var den första filmen med femtonårsgräns jag såg på bio. Jag var bara tolv eller tretton när den gick upp men övertygade vakten att det var lugnt. Och Blue Velvet med Dennis Hoppers i högform något år senare. 

Men: Wild att Heart är outstanding! Nicolas Cage och Laura Dern kunde festa state of the art. 

That’s all folks!
—
Tips: NY Times The Best 1,000 Movies Ever Made

Pixies Where is my mind? var förlösande när den kom. Titeln är också talade för Mymlans utmaning. Entranscenderande låt som banade vägen för grunge några år senare. Videon består av klipp från filmen Fight Club som bygger på en roman av USA:s mest intressanta författare Chuck Palahnuik som bör får Nobelpriset i litteratur om något år. 

Pixies – Where is my mind?

På sin blogg har Mymlan gett en inspirerande uppgift där hon uppmuntrar sina läsare att göra en lista med tolv låtar som är viktiga för dem. “Det behöver inte vara de tolv bästa, eller ens de tolv du lyssnar på mest, men det ska vara tolv låtar som säger något om din person eller ditt liv.”

Jag tänkte att det kan väl inte vara så svårt. Så jag började botanisera i arkiven: vinyl och cd-samlingen, YouTube, iTunes och Spotify. Insåg snart att det var större utmaning än jag trott. Det är så enormt mycket musik som medverkat till att skapa mig och min världsbild. Musiken associerar till känslor, kopplar till tid och rum. Vad jag gjorde och hur jag kände när jag lyssnade. 

De flesta av de tolv låtar jag valt är sådana som jag idag (just idag) uppfattar ha påverkat mig starkt under mina tonår. Det vill säga större delen av 1980-talet. En period i mitt liv där fundamentet till mina värderingar och min personlighet lades. Låtarna är inte nödvändigtvis låtar som jag håller som favoriter idag, eller ens lyssnar på, men de väcker fortfarande känslor. Mymlans uppgift har glädjande nog även fått mig att reflektera kring vad det var som hände under dessa turbulenta tonåren och i möten med vänner där många fortsätter att inspirera mig.

En låtlista som denna förändras över tid och rum och beror på väder, vind och humör. Listan förändras över tid på samma sätt som min självbild och identitet förändras. 

I skrivande stund är jag tveksam till delar av urvalet men den tveksamheten går inte att undvika. Nu kör vi – i bokstavsordning!

1. Laurie Anderson – Oh Superman (på Spotify)

Första gången jag hörde Oh Superman var som ljudspår till ett kulturprogram i Sveriges Television i början av 1980-talet hemma hos min mormor. Minns inte vad programmet handlade om mer än att jag satt som förtrollad i nästan tio minuter. Jag kan nog med sanning säga att Laurie Anderson var min första kontakt med en annan verklighet. Jag var i musiken. Den monotona rösten försatte mig i trans i vardagsrummet. Något som senare väckte mitt intresse för shamanism och antropologi. Vill du ha en introduktion till Laurie Anderson se konsertfilmen Home of the Brave (YouTube-klipp).

2. Bob Hund – Nu är det väl revolution på gång

Thomas Öberg är något år äldre än jag och vi gick samtidigt på Olympiaskolan i Helsingborg. Han var stencool redan då. Ordnade bland annat ett disco med alternativ musik någon gång 1986-87. Bob Hund var ett positivt slag på käften i början av 1990-talet. Thomas hade före Bob Hund varit med i flera intressanta konstellationer, där han och hans kompisar visade att det gick att göra nytt i ett trött Musiksverige. Oven and Stove och Instant Life var bra. Med Bob Hund var utlevelsen total. Extas. De intelligenta texterna. Har du sett Bob Hund live så vet du vad jag talar om. Kent är bra men när Bob Hund hoppar vilt från tian gör Kent snygga men försiktiga hopp från bassängkanten. 

 3. Bronski Beat – Smalltown Boy

1984 var jag på språkresa i Eastbourne. Jag var där faktiskt två år efter varandra. Under några korta veckor tyckte jag att jag förändrades radikalt. Mina första steg mot frigörelse. Vid samma tid gick en brittisk teveserie om Johnny Jarvis. Serien handlade om en arbetarkilles sökande efter en identitet och kärleken. Liksom videon till Smalltown Boy inleds Johnny Jarvis med att Johnny åker tåg medan hans ansikte reflekteras i kupéfönstret. Både Johnny Jarvis och Smalltown Boy talade starkt till mig och jag kunde identifiera mig med det utanförskap som Jimmy Somervilles besjunger. ”You leave in the morning. With everything you own. In a little black case. Alone on a platform. The wind and the rain. On a sad and lonely face”.

4. Covenant – Bullet

Ett känsligt val. Jag känner medlemmarna i bandet ganska väl. Vi kommer från liknande miljöer och växte upp med liknande musik och gick på gymnasiet tillsammans. Medlemmarna i Covenant hade ett både bredare och djupare intresse för synthmusik och mer experimentell musik än vad jag hade. Covenant har skapat underverk av alla sina influenser – och i mitt tycke har de åstadkommit något som på många sätt är större. De har skapat ett helt eget sound. De var i alla högsta grad närvarande när jag valde musik mot slutet av 1980-talet. Några av mina favoriter är Stalker (hade jag valt om rätt  version funnits på Spotify), Dead Stars, Happy Man, Go Film (soft version), Tour de Force och Call the Ships to Port. Jag valde Bullet för jag tycker inte minst att videon är bra. Med Eskil som en android som reparerar sig själv förs tankarna till Bladerunner och andra dystopiska science fiction-filmer som kommer finnas med på en annan topplista. 

5. David Bowie – Heroes

Jag kom i kontakt med Bowie första gången i mitten av 1970-talet. Det var min styvfars son Bjørn som introducerade mig till en värld av musik. Själv kände jag nästan bara till Abba, Kiss, Beatles, Smokie, och Dr Hook (!?). Bjørn öppnade mina öron för 1970- och 1980-talets rockscen med band/artister som Sparks, Television och David Bowie. Av Bowies 70-talsskivor minns jag Low och Scary Monsters. Min första Bowie-skiva var Let’s Dance – en skiva som jag idag tycker är en av hans sämre. Det var på plattan Rare jag upptäckte Heroes och även en bra version av Jacques Brels Amsterdam. Heroes är den låt som jag sedan slutet av 1970-talet lyssnat mest på. Om man lyssnar på Heroes på hög volym och koncentrerar sig kan ge samma effekt som Andersons Oh! Superman.

6. Depeche Mode – Never Let Me Down Again

DM var en dörröppnare till synthen. Min första skiva var Construction Time Again. Jag gick helt sonika till skivbutiken på Karlsgatan i Helsingborg och sa att jag vill bli syntare ”vilken ska bli min första skiva?”. Det finns åtskilliga bra DM-låtar. Skulle jag få frågan mitt i natten hade jag sannolikt sagt Just can’t get enough. Här valde jag Never Let Me Down Again som jag tycker är en av de starkaste från slutet av 1980-talet. 

7. Eurythmics – Sexcrime 984

Länk till YouTube-video

Annie Lennox var min idol i mitten av 1980-talet. Ja, än idag. Sweet Dreams, Here comes the rain again, Sex Crime. Upplevelsen av den Sexcrime förstärktes av en stor läsupplevelse jag hade från Orwells bok. En bok jag läst om flera gånger sedan dess. Eurythmics gjorde soundtracket till en mindre lyckad filmatisering även om Richard Burton och John Hurt gjorde minnesvärda porträtt. 

8. Kraftwerk – Radioactivity

Tillsammans med Depeche, Yazoo och eventuellt Howard Jones var Kraftwerk det synthband jag lyssnade mest på. Kraftwerk är unika på det sätt att de alltid varit minimalister, stilrena och konsekventa.  Jag tycker deras ”varumärke” (band brand) är det starkaste i musikvärlden. Jag ryser varje gång Ralf Hütter läser upp namnen ”Tschernobyl, Harrisburgh, Sellafield, Hiroshima, Tschernobyl, Harrisburgh, Sellafield, Hiroshima”, Man kan bli pacifist och miljöaktivist för mindre.

9. Sinéad O’Conner – Troy

Mandinka och Jerusalem var de första låtarna som satte mig i kontakt med en vansinnigt vacker och arg Sinéad O´Conner. The Lion and The Cobra tycker jag är hennes bästa album även om hon har glänst mycket senare med exempelvis irländska folkvisor. Troy är en stark låt med ett crescendo som tar mig rakt in i hennes smärta. 

10. The Sisters of Mercy – Dominion/Mother Russia

Synth övergick till svartrock. Sisters var ikoner. Floodland är ett makalöst bra album. Minns klubbarna Dolce Vita och Manhattan i Helsingborg när dj:n drog igång Dominion. Det var trångt på dansgolvet och tillsammans dansade vi och skrek som galningar. Svårt att hitta en coolare sångare än Andrew Eldritch. Det skulle I så fall vara den senare Dave Gahan. Minns videon till Dominion som gick varm på Sky i slutet av 1980-talet. Titta och njut. 

11. U2 – Zoo Station

Jag upptäckte U2 i mitten av 1980-talet. Gloria, Sunday Bloody Sunday, New Year’s Day, I Still Haven’t Found What I’m Looking For, Pride, Silver and Gold. Jag tyckte de var bra men de var ett lite för politiskt korrekt band med religiösa förtecken som inte gav djupverkan på mig. Jag hade köpt flera av de tidigare albumen mest för att de skulle finnas i skivsamlingen. När Achtung Baby! kom slog den ner med kraft. Jag var imponerad. Jag trodde jag visste var jag hade U2 och plötsligt var de någon helt annanstans. Det fanns vilja till utveckling och nyskapande som får mig att tänka på det Beatles visade upp i slutet av 1960-talet med Sgt. Pepper och The White Album. I am ready for the laughing gas. Med Zoo Station kapitulerade jag för hela deras repertoar.

12. Tom Waits – 16 Shells from a Thirty-Ought Six (YouTube) & Gun Street Girl (Spotify)

Det är långt ifrån alla artister på listan som jag fortfarande lyssnar på. Tom Waits hör till undantagen. Han har funnits med i kassett- och cd-walkman och iPod sedan mitten av 1980-talet. Jag älskar hans texter, harmonier och röst.  Tror att Downtown Train var en av de första låtarna jag hörde med Waits eller om det var en inspelning med Springsteen. Waits har också medverkat i flera av mina favoritfilmer, däribland Jim Jarmusch-filmen Down By Law. I filmerna spelar han mig veterligen alltid samma karaktär – sitt publika jag. 16 Shells from a Thirty-Ought Six är hämtad från Swordfish Trombones, hans bästa platta och Gun Street Girl från Rain Dogs, den näst bästa. (Nick Cave borde finnas med på listan men tyvärr saknas det plats.)

Listan på Spotify: 12 spår som satt spår @lind

Återkommer med ”hela listan” utan begränsning!

Uppdatering: Deeped har lagt upp egen lista och länkar till andra listor.